Vad vill man egentligen med sin pjäs, sin musikföreställning, solokonsert, scenkonst över huvudtaget? Vad är det en vill berätta och hur ska det göras just denna gång? Hur hittar man in i det personliga och unika för just detta tillfälle och hur ska detta beröra och nå ut till en annan människa, till publiken?

Jag musikregisserade mycket under mina tio år som pedagog i Musikdramatik och Musikalisk Kommunikation på Högskolan för Scen och Musik. En mängd större slutproduktioner med både färdiga verk och nyskapade temacollage, större och mindre uppsättningar, lärde mig mycket om hur många möjligheter det finns att iscensätta musik och teater.

När jag sedan valde att bli helt frilans blev regi en stor del av min verksamhet.

Ibland har det varit väldigt många på scen. Som i I Högom Tid, ett järnåldersepos, ett då nyskrivet verk för symfonietta, stor kör, skådespelare och med hela Teater Västernorrlands teatermaskineri bakom, som sattes upp i en före detta industrilokal vid Ljusnan i slutet på 90-talet.

Många på scen var de också i de årliga stora temaföreställningar jag regisserade med Brunnsbo Musikklasser/Anne Johansson genom åren. Teman har ex varit Kärlek och Uppror, Kärlek och Respekt, Big Bang, Time Out. Låt Stå. Sånger i olika genrer har vävts med elevernas egna texter och rörelser till musikaliska fyrverkerier! Unga människors skaparkraft är fantastisk och omkullvältande! Även hos de båda Adolf Fredriks Musikklasserskolorna i Sthlm har jag fortsatta regelbundna uppdrag hos och gör där även workshops och sceniska föreställningar.

Ofta anlitas jag av körer som vill göra mer än den traditionella körkonserten. Antingen ett temacollage där olika delar sätts samman till en helhet, eller en iscensättning av något klassiskt stort verk t.ex Rachmaninovs Vigiliamässa. Johannespassionen av Bach har jag många gånger iscensatt en mängd gånger runt om i landet, även det mer nyskrivna verket Lukaspasssionen av Rolf Martinsson och Göran Greider har jag regisserat flera gånger.

Tillsammans med Tony Margeta har jag skapat ett fredskörprojekt att erbjuda landets kördistrikt som baseras på det klassiska verket Förklädd Gud som en del av tre. andra två delarna byggdes med hjälp av med av av koristernas nyskrivna texter om livet på alla sätt här och nu vävda med musik bl a ur Jenkins The Armed Man.Detta för att sätta verket i ett nytt perspektiv här och nu idag. Vems Gud har rätt? Är allas Gud egentligen samma?

Att låta koristerna, unga som äldre anonymt skriva texter under kort tid en repetition, för att sedan använda textmaterialet som mellanprator i körkonserten har blivit något av ett signum. Dels skapas en större känsla av helhet på konserten, men inte minst stärker det koristerna och de får känna mer delaktighet i den konstnärliga processen.

Vad vill vi egentligen berätta med dessa klassiska verk idag? Vad vill vi väcka? Och hur? Vad händer om man sätter solisterna bland publiken, vad händer om kören sjunger från olika platser och rör sig runt i scenrummet, bakom och runt publiken likväl som framför? Det har i dessa fall inte handlat om att göra teater, utan snarare levandegöra det verk som redan har allt i sig.

Föreställningarna sätts upp i kyrkor, unika scenrum, akustiskt, arkitektoniskt och tacksamt, där det redan finns en meditativ och lyssnande känsla i rummet. Professionella såväl som amatörer i alla åldrar står ofta tillsammans på scen.

Att beröra, att väcka, att få känna igen sig, att bli påfylld är nyckelorden. Att få bort gränsen mellan scen och publik så att alla i scenrummet blir indragna och omslutna av musiken och dramat. Som om det var på riktigt.